kalliljas blogg

Staffan Ling.

2008-12-17T09:13:00.004+01:00

Lycka hade varit om detta papper innehöll ett meddelande till Staffan Ling. Något avslappnat och kort. Tjena Staffan, ses ikväll. Ta med ett gott rött. Det hade varit coolt. Att umgås med Sveriges skådelspelar- och mångsysslarelit.

Men så är det inte.

Det är översta pappret i högen bland mina anteckningar till en lingvistiktenta som jag skriver på fredag. Fan.

Hitta Sarah Palin!

2008-11-04T23:53:00.003+01:00

Btw. SVT:s valbevakning är ju kass. Jag tittar på fyran istället.

CM och jag. Sida vid sida i Singing Bee.

2008-10-31T19:57:00.002+01:00

Ikväll ska jag vara med och tävla i kanske världen bästa teveprogram sedan Planet Earth - Singing Bee! Inspelning var ju i augusti. Men vad gör väl det?! Ni vet ju inte hur det gick! Bilden tog jag ganska precis före inspelningen. Tjejen på bilden tävlade jag mot. Jag vet inte vad hon heter. Men hon hade en enorm camel toe. Den var t.o.m. så stor att tävlingsledningen hade krismöte före inspelningen för att se om de kunde dra ner hennes byxor lite. Kostymören agerade vågmästare, och hävdade att den var del av hennes image. Kameltån fick vara kvar.
&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;a href="http://polls.blogflux.com/poll-30844.html"&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;Take the poll&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;/a&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br /&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br /&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;a href="http://polls.blogflux.com/"&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;Free Poll by Blog Flux&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;/a&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;

Musik och känslor.

2008-10-30T21:59:00.005+01:00

Så. Nu är denna blogg igång igen. Hoppas att ni läste Myspacebloggen förra veckan. Den blev väldigt bra tycker jag.

Har ni tänkt på en sak? Att vissa låtar är så starkt kopplade till vissa händelser och platser.

Mando Diaos Long Before Rock 'n' Roll får mig direkt att tänka tillbaka till tidiga morgonar med Ann i Linköping senhösten 2006. Vi hade som alltid varit uppe för sent kvällen innan och skulle vakna klockan halv sju för att hon skulle på föreläsning. Det var skitkallt ute. Och inte fanns det något kaffe i köket. Olle och Martina på P3 väckte oss knappt. Men när Mando började spela var det omöjligt att ligga kvar. Musiken var ju bara så jävla bra.

Mon Roes skiva med samma namn. Det är Berlin 2006 så det sjunger om det. Jag såg dem live där, och föll pladask direkt. Jag brukade slå igång första låten Mexico hemma innan jag tog på mina flip-flops och gick till tunnelbanan. När jag kom fram till Dahlem Dorf, vilket var min slutstation hade skivan kommit till Leave Me Alone. Därefter flip-floppade jag de sista 150 metrarna till Kennedyinstitutet förbi kebabståndet och mobiltelefonförsäljarna lyssnades på Do You Notice tills jag träffade på min smällfeta lärarassistent Doris som hade en massa konstiga frågor till mig på tyska. Rädd för tyskor som jag är tryckte jag på stopp.

Fleet Foxes Meadowlarks. Höstens lärarpraktik i Enköping. Jag kliver av bussen vid Gustav Adolfs torg. Möts av den kalla höstluften. Börjar gå mot Westerlundska. Går igenom lektionen i huvudet. Hör min inre lärarröst gå igenom Napoleons uppgång och fall. Händerna gestikulerar. Whiteboardtavlan fylls med information. Jag visar bilder och spelar musik. Läser högt ur soldaters dagböcker. Plötsligt är jag framme vid skolan och borta ur fantasin. Låten är slut och jag tar av mig lurarna.

Skaugh vi vaugh?

2008-10-17T19:24:00.001+02:00

När var det ska vi leka? byttes ut mot detta?

Många bloggar.

2008-10-14T23:48:00.003+02:00

Inte nog med att jag läser en massa bloggar. Nu försöker jag skriva två stycken på samma gång.

Det går sådär.

Om ni tycker att den här bloggen är för tråkig nu, beror det på att jag lägger det mesta krutet på den andra istället. Den måste ju bli bra.

Man kan diskutera om den är det nu.

Här är den i alla fall.

tlött.

2008-10-13T22:59:00.000+02:00

Kanske dags att krypa till sängs?

Ska ju snart upp igen.

Hårda tider höjer tonen.

2008-10-12T22:53:00.004+02:00

Såg någon partiledardebatten ikväll? Det märks att vi befinner oss i svåra ekonomiska tider. Tonen var sansad. Temperaturen låg. Och mycket medhåll partiledarna emellan. Det har jag längtat efter länge.

Eller vänta. En person drev en politik helt bortom alla andra partier. Det var brevbäraren där på bilden.

Bloc Partys nya skiva:

2008-10-12T12:35:00.001+02:00

var den så bra egentligen? Di andra är så sjukt bra.

Säsongsdilemmat.

2008-10-12T12:11:00.004+02:00

Om det är något på denna jord som jag hatar mer än krig och räkningar så är det den dagen varje vår och höst som hela föreningen samlas för att städa. Vår- och höststädning tror jag det brukar kallas.

Ingen vill vara där.

Alla vill sitta inne, läsa DN och mysa. Men istället tvingas man ut för att kratta löv, klippa häckar och skyffla ogräs.

Utbyta lite stela fraser. Le krystade leenden. Och visa sig i sina fulaste kläder. Fy farao.

Idag var det höststädning. Jag hjälpte till i 45 min. Nu har dragit för persiennerna och barrikaderat mig i lägenheten. Hopppas att ingen märker att jag smitit.

Boktips!

2008-10-11T16:15:00.002+02:00

Peppe Engs äldre bror romandebuterar! Köp hans bok nu.Den verkar skitbra.

The mailman has delivered.

2008-10-10T12:55:00.007+02:00

Inte för att jag levde då, men var det inte så förr i världen att politiker fungerade som stora auktoriteter? Folk lyssnade på dem. För när de talade så visste man att de hade något viktigt att säga.

Nu måste alla politiker vara folkliga. Dansa med Ellen eller med kossan Doris. Vara med hos Dr. Phil eller intervjuas av Filip och Fredrik.

Men detta måste ändå ta priset. Lasse Ohlys bildblogg. På denna kan man se bilder från Lars Ohlys Sverigeturné. När han sjunger allsång med punkare. Låtsas intervjua ekotreportrar. Eller köper varmkorv.

Värst måste ändå vara bilderna när han får visa sina brevbärarkunskaper. Så motbjudande folkligt. Och samtidigt sjukt kul. Sicket valfläsk.

Kan vi inte gå tillbaka till den tiden då politiker stod för saker? Genomförde dem. Utan att vara så jäkla folkliga. Och inte behövde lägga upp suddiga bilder tagna av sina pressekreterare på en blogg?

I'm just asking.

Röran.

2008-10-09T22:48:00.003+02:00

Vem var det som stökade till mitt skrivbord?

Who cares?

2008-10-07T22:19:00.002+02:00

Mest i iPoden just nu:

Fleet Foxes
Lykke Li
Kristian Anttila
Meet The Press

I just den ordningen.

Skrattet.

2008-10-06T22:12:00.006+02:00

Denna gång gjorde jag inte Maud putt. Jag ställde intressanta frågor. Kom med intelligenta och insikstfulla kommentarer. Och när jag drog mina i förhand förberedda skämt lutande hon sig tillbaka och bjöd på det där Maud-skrattet. Ni vet det som vann valet för Alliansen.

Hon var jordnära och seriös. Hon antecknade allt vad folk sa. Allt det som var bra dvs.

När jag föreslog för henne att hon skulle åka på entrepenörturné tillsammans med Mona Sahlin (som själv är gammal egenföretagare) för att få fler LO-kvinnor att våga starta eget svarade hon direkt: Men hon är ju min konkurent!

Det tycker jag var ett dåligt svar. Det visar på hur svårt vi har att arbeta över blockgränserna i Sverige. Jag tror att det hade lett till att företagandet fått högre status om blocket tillsammans förespråkade avknoppning.

Maud slutade anteckna när jag sa Mona.

Jag hade hoppats om att berätta att jag röstade på henne och Centerns trovärdiga klimatpolitik 2006. Och fråga henne vad hon tyckte att Rachel Molins imitation av henne. Jag var även sugen på att höra om hon trodde att Sverige är på väg mot sk. "personal attacks" som i Amerikans politik.

Men det hanns inte med. Rätt var det var fick alla ställa sig upp. Skaka hand. Tacka. Sen var hon borta.

Best blog ever?

2008-10-05T19:36:00.001+02:00

Måste bara få tipsa er om skitbra blogg. Roliga inlägg, vardagssatir, musik, mode. Här hittar ni den. Vad säger ni?

Haha

2008-10-04T11:48:00.000+02:00

Har du hört? Va!? Killen e cepe!!

2008-10-04T11:02:00.005+02:00

Fullkomligt värdelös bild. Men grymt bra konsert. Göteborgs svar på The Strokes - Kristian Anttila spelade på Kalmar igår.

Blödig som jag är tänkte jag flera gånger under "Smutser" vända mig mot Ann och vrålsjunga:

Har du hört? Va!? Killen e cepe!! Ta å dö! Pang!! Killen e helt skev!!

Det var nämligen vår favoritsommarplåga. Sen kom jag på att Ann var i London. Och så stark röst har jag ju inte.

Så jag fick vrålsjunga med Per istället. Och det var ju inte så dumt det heller.

Dags att träffa Maud (igen).

2008-10-03T18:41:00.008+02:00

På måndag jag ska och några andra egenföretagare träffa Maud Olofsson. Inga konstigheter där.

Funderar bara på vad jag ska säga denna gång. Sist vi sågs (Nobelfesten 2005) frågade jag henne "Hur var det i Thailand, Maud?"

Hon blev lite tvär, eftersom hon hade blivit kritiserad i media för att på egen hand begärt Laila Freivalds avgång. Trots att Alliansen redan sagt att det inte var aktuellt.

Men det kunde ju hon inte vetat. Hon hade ju varit på semester i Thailand!

Efter några onda ögon insåg hon att jag verkligen undrade hur det hade varit. Då berättade hon att hon och Rolf* mest hade gått på promenader. De gillade inte att bli ligga på stranden och sola.

Sen tog vi den här bilden.

Good story?

*Rrrrrrrrrrrolf enl. Rachel Molin.

…

2008-10-03T18:30:00.004+02:00

Starlight på högsta volym. Och jag hoppar runt i kallingarna och skriksjunger.

Helgen kan börja.

OBS! Mannen på bilden har inget med texten eller med mig att göra. Faktiskt.

Har ni tänkt på det här…?

2008-10-02T07:09:00.002+02:00

Alltså, jag måste bara få säga en sak.

Eller vänta… jag måste springa till Enköpingsbussen. Jag hinner inte skriva mer.

Enköping. Det är där jag är 8-18 varje dag nu. Sveriges närmaste stad.

Shop it around your friends.

2008-09-30T22:42:00.004+02:00

Så sa min amerikanske svåger till mig i helgen. Visst är amerikanska snyggt?

Han sa det efter att han och jag gått igenom min engelska CV. Sista meningen under Interests and Activities var nämligen:

Finally, I enjoy a mind-clensing jog and a good wine.

Låter det för högtravande? Vore det bättre om jag bytte ut good wine mot bar brawl? Eller ska jag skriva mind-clensing wine istället? Kanske allt ska bort?

Alternativen är många! Tyck till! Jag blev ju ombedd att "shop it around".

Jenkarna kan det där med språk.

Barneyskjortan.

2008-09-29T19:51:00.005+02:00

Men alltså det här… Jag trodde inte att det var sant när de hade annonser för det.

Bara i Japan kunde man ju visa så usel förnedringsteve. Så lågt.

Men jag hade fel. Det är ju faktiskt lite skoj. David Bexelius är om möjligt ännu fulare i hjälm och trikåer. Och Elin Kling om möjligt lite snyggare.

Fast ursäkta den där barnprogramledaren Johan Petterson. Hans lila pikétröja går bort direkt.

Snacka om att dra ner ett annars bra program.

Sarah…! Försvinn ikväll!

2008-09-27T21:38:00.003+02:00

Sarah Palin är inte är lämpad som Vicepresident.

Magic Moments.

2008-09-27T21:22:00.004+02:00

Ibland kan jag känna att de som inte ser till att fotodokumentera sin vardag går miste om så mycket. Ok, man kanske inte behöver fota varje maträtt eller middag med vänner som min kära mor gör. Men kameran bör hänga med för de riktigt speciella tillfällena.

En väldigt vis person sa en gång till mig med djup och övertygande röst Kalle, en bild säger mer än tusen ord. Tydligen var han personen som myntade uttrycket. Och det lät rimligt.

Bilden ovan är väldigt speciell för mig. Visst, det är bara en helt vanlig bild på mig kisandes med min trevliga flickvän Ann. Men den betyder så mycket mer. I somras jobbade vi två nästan 24/7. Utöver dagsjobbet satt vi ofta nästan hela kvällarna framför datorn med bröllopsbilder, rapporter, mejl, facebook och youtube. Allt tufft jobb.

Den här bilden är från vår första semesterdag på hela sommaren. Vi tog bilen till Båstad och gick ner till stranden och bara satt där. Inget mer. Bara satt. Och pratade. Obetalbart.

När jag har det stressigt eller är lite nere tittar jag ibland på den här bilden.

Och blir glad igen.

…

2008-09-27T20:49:00.007+02:00

I eftermiddags var jag och fotade en grej på ÖG. Det här var en rolig bild som jag tog. Har jag berättat att jag jobbar som fotograf? Min priser är rimliga. Jag tar fina bilder. Jag har snygga fotoassistenter (se bilder nedan). Oslagbar kombo. Här är min hemsida. Boka nu!

The Godfather.

2008-09-27T20:32:00.002+02:00

Det här är världens kanske härligaste syskonbarn. Hon till höger är min guddotter. Ibland stannar man upp och tänker på hur lyckligt lottad man är att ha så fantastiska människor i sin omgivning.

kalliljas blog goes fashionista.

2008-09-27T20:19:00.004+02:00

Idag trängdes jag och hundratals fashionistas på vintagemässan Bakåt:Framåt på Kungsholmen i Stockholm. Det kostade 50 kronor bara för att gå in. Men det var det värt. Jag hittade det här sjukt snygga termosen. Va? Visst är den snygg?

I och för sig köpte jag termosen på Järnia några kvarter bort. På mässan fanns bara ett massa dyrt krimskrams. Men det var kreddigt att vara där!

Bitter? No, I just love to complain.

2008-09-24T10:19:00.003+02:00

Jag är krasslig, så jag stannade hemma från kören igår. Jag vet inte vad ni gör när ni är sjuka. Själv kollar jag igenom gamla avsnitt av Meet the Press. När jag kollade på Tim Russerts intervju med Hillary Clinton från januari insåg jag för första gången hur bittert det är att Sarah Palin blivit "kvinnan" i denna valrörelse. Som om hennes prestation kunde jämföras med Hillary Clintons. Hillary, som grillats av reportrar, kampanjat varje dag i två år, pratat med väljare, hållit tal, samlat kampanjmedel, utstått osannolik smutskastning och vunnit röster. Många röster.

Sarah Palin har berättat att hon är en Hockey Mom. Sen har hon kampanjat med enkla slogans, talking points och förenklad historia om hennes tid i Alaska. Hon har dessutom bara medverkat i en seriös intervju under hela sin kampanjtid.

Ändå sägs hon kunna dra till sig flera missnöjda Hillaryväljare. Vilken schymf mot Hillary som kämpat hela sitt liv för allmän sjukvård, rätten till abort och bättre vilkor för den amerikanska medelklassen.

En amerikan som jag pratade med angående valet av Palin sa att det var "ironiskt" att Hillary kanske inte skulle bli USA:s första kvinnliga president.

Jag tycker bara att det är tragiskt.

Idol.

2008-09-23T20:30:00.003+02:00

Jag vet inte hur man får bort den här… www.miloop.com

Första säsongen som jag sett lite av Idol. Faktiskt mycket bättre än jag trodde. Jag vet inte hur förra juryn var, men denna är ju ganska sympatisk. Släpper fram förmågor och så. Är inte helt dissig mot alla sopor.

Däremot slås jag av hur det verkar tros att en bra sångare bara behöver kunna ta höga toner i en del av en låt för att vara en bra sångare. Eller att ha en läckig röst. Det krävs så mycket mer. Andning. Fokus. Djup. Uthållighet.

Jag säger verkligen inte att jag har det.* Men det finns så sjukt många sångare som låter som hon den där Katja. Bara en massa fula höga toner. Men folk verkar gilla det.

Vem är din favvo?

*Or do I?

Jag var bättre förr.

2008-09-22T13:59:00.004+02:00

Borde skriva uppsats. Men fastnar istället framför min gamla Untfredag-blogg. Den är sjukt bra! Timing. Lagom långa inlägg. Bra rubriker. Röd tråd. Igenkänningsfaktor.

Alltså jag har ju helt tappat stinget.

Läs de här inläggen. Sen kan ni svära över att jag slutade blogga där.

Efterlysning

Namn och Nytt

Vemdå sa du?

Vi vill ha bröd…! Och OK musik!

Kass teve

Glammiga husmorstips!

2008-09-22T08:18:00.005+02:00

På veckorevyn kan man läsa om Ebba von Sydows systers "glammiga husmorstips". Där lägger hon upp bilder på sina nyttiga sallader, fruktsallader och tekoppar. Trams! Vem har inte en massa egna salladsrecept, favoritfruktsallader och tesorter.

Den här typen av glammiga husmorstips är ju mycket bättre. Ska bara få det att låta som glammigt nog…

Åh sååå skön lugn hemmakväll igår. Förlorade en turnering i Fifa 2005, putsade fönstren, läste en bok och blev arg på George Bush. Mys! Föresten, ett tips från en glammig husmanstips: gör en förteckning över allt som ni har i frysen. Då slipper ni glömma bort den gamla köttgrytan som legat där ett tag. Jag har en lapp för grönsaker och bröd. En för matlådor. Och en för kött och fisk. Bocka sen för det ni ätit upp. Nu ska jag krypa upp i soffan med en kopp grönt thé och mysa med glammiga tidningar. Cosmo. Cravings!

eggostrophe.

2008-09-20T15:21:00.003+02:00

Varför är det igen som sagt till mig att man inte kunde tina gamla frukostägg i micron? Och jag som hade sett fram emot en ägg- och kaviarmacka…

Time to turn the page.

2008-09-19T22:41:00.013+02:00

Jag saknar ord för Coldplays konsert igår.

Makalös.

Otrolig.

Det räcker ta mig tusan inte.

För mig var den mer än så. Den var av slutet på ett kapitel och början på något nytt.

Ok, jag ska försöka förklara.

När Ann flyttade till Uppsala i våras visste vi att det skulle vara under en begränsad tid. Hon skulle flytta västerut. Och jag med. Fast lite senare. Coldplay skulle vara det sista vi gjorde innan hon drog.

Det mesta snacket i somras handlade om Coldplay. Vilken låt som är bäst på Viva (Kalle: Cemetaries of London Ann: Strawberry Swing bloggarens anm.). Vilka låtar de skulle spela på konserten. Varför ordet "rooftops" var med i typ varje låt på Viva. Ja, det mesta alltså.

Då är svårt att beskriva i ord känslan när extranumret igår är Yellow. Our song liksom. Och vi båda tittar på varandra och sjunger: You know I love you so..

Det är stort.

Imorse flyttade hon till London. Och jag började författa en fin CV på engelska.

Time to turn the page som Obama skulle sagt. Det här kommer bli fint.

Joel Osteen. Släng dig i väggen! For real!

2008-09-19T22:41:00.012+02:00

Åsså ett inte lika sobbigt inlägg om Colplays konsert… Alltså ni som var där - visst var de sämre i början? Don't get me wrong - Clocks Wow! Men Violet Hill och In My Place gör sig inte riktigt live. Martins röst håller inte när ljudet är lite tunnare. Mycket enklare på skiva.

Men fatta väckelsemöte under Viva la Vida! Det var någon sorts blandning mellan en Megachurch och ett fotbollsderby. Chris Martin ligger utslagen på en av tungorna och publiken skanderar "Wöowöo Wöö". Sen går de på med Lost. Shises. Kan det bli bättre?

Men kom igen nu…! Vilken var bästa låten på konserten?

Själv röstar jag nästan på Fix You. Eller kanske Clocks. Eller kanske Death Will Never Conquer.

Vilken tycker du?

Pensionärerna rasar!

2008-09-17T12:09:00.003+02:00

Tydligen fick Luthagsnytts rubrikmakare jobb på Aftonbladet efter detta provocerande löp.

Gästartist: Paul Tilly!

2008-09-17T11:57:00.005+02:00

Det är något motbjudande med Östergötland. Allt är så folkligt liksom. Ta den här farsen - Hotelliggaren, som helt och hållet bärs upp av karaktärerna i ICA-reklamen. Med Paul Tilly som gästartist!

Till den vallfärdar östgötar. Tar in på Scandic Nord i Norrköping. Äter lövbit på en vägkrog. Handlar herrskjortor på Galne Gunnar. För att sedan avsluta kvällen i Scandics bar drickandes mellanöl.

Deprimerande.

Fram me bouzoukin! Här ska ätas!

2008-09-15T08:42:00.003+02:00

I somras åt jag en grekburgare på lokal. Vill du känna dig riktigt autentiskt grek en kväll? Här kommer receptet:

Lägg en färdigbiff på en mycket het stekpanna. Låt den bli rejält svart på båda sidorna.
För in det brända köttet mellan två iskalla och torra "hamburgebröd"
Garnera med ketchup, en skiva tomat och gul lök.

εύγεστος ώρα φαγητού!

Snörvel.

2008-09-14T22:07:00.004+02:00

Jag tror att alla någon gång har ett behov av att gråta ut. Få snörvla lite för sig själv på kammaren. Blondinbella behöver några snyft per dag. Men det är lite överdrivet. Någon gång i månaden räcker.

Med dagens moderna "datateknik" är det lätt att få tårarna att flöda. Allt som behövs är en data och tillgång youtube.*

Mina favoriter är:
Paul Potts audition till Britain's Got Talent.

Okej, okej. Han hade sjungit med Pavvan själv och varit med i amatöropera. Men att se den där misslyckade saten, den fula ankungen och inte bli berörd är sjukt svårt.

Jag gråter också gärna till minneprogrammet för en av mina stora idoler Tim Russert. En bit in i detta klipp när Tom Brokaw inte längre kan hålla gråten borta har jag redan gråtit ner hela min musplatta.

Vad snörvlar ni åt?

*Kineser behöver alltså inte besvära sig.

Kändisspottning

2008-09-14T22:01:00.005+02:00

I somras hängde jag med sångaren i Mando Diao. Han var trevlig nog att ställa upp på en bild.

Drömmen om Palin

2008-09-14T21:20:00.003+02:00

För några veckor sedan drömde jag att John McCain hade valt en kvinna till sin vicepresidentkandidat. Fast två dagar innan han gjort valet.

I drömmen valde han dock Carly Fiorina. Inte Sarah Palin.

Misstaget var att jag berättade för min kära flickvän.

Ibland tror jag att man ska undvika berätta att man lever för amerikanska presidentvalet. 24/7. Låta folk i ens närhet tro att man tänker och drömmer om annat ibland.

Jag lever!

2007-10-22T20:36:00.000+02:00

På den tiden då jag skrev blogg varje dag brukade jag få frågan hur jag lyckades hitta på något skapligt roligt och läsvärt varje dag. Jag brukade svara att det egentligen inte var så svårt. Så länge bloggsensorn var på, kunde jag inte få skrivkramp. Bloggsensorn fungerade så att allt runt omkring mig skannades av för bloggpotential. Det kunde vara allt i
från bra skivor, snygga kläder, roliga skyltar till saker som folk sagt eller saker som jag gjort. Ja, ni hajar.

Nu har jag denna sensor stängts av. Ingen aktivitet. Nada. Nichts. Zip.

Kanske är det för att jag inte haft en sekund över till att skriva blogg. Kanske beror det på att jag inte längre känt någon lust. Säkert både och.

Men vad händer i mitt liv just nu då? Alla mina gamla läsare umgås jag ju inte med dagligen, eller hur? I min hjärna gömmer sig de vanliga tankarna: Presidentvalet 2008. Vad hade jag köpt för kläder om jag hade haft lite mer deg? Varför verkar jag fortfarande vara den enda killen med AA-kläder i Uppsala? Shit vad MUSE är bra. Är det kanske tom bättre än Coldplay?
Var bär det åt när jag är färdig lärare om ett år? Eller blir det om ett år? Hur kommer UNT ta min nya bloggidé? När ska jag ta den perfekta bilden?

Jag ska försöka föra över dessa känslor till något bloggbart så småningom. Tills dess. Hejsvejs.

första debatten via youtube.

2007-07-27T21:21:00.001+02:00

Shit vilken marathondebatt mellan de demokratiska kandidaterna. Vilket oerhört starkt kandidatfält de har inför 2008! Nu pratar jag alltså inte om NBC:s debatt från tidigare i år, utan CNN och Youtubes från i söndags.

Tanken med debatten är lika enkel som genial. Tittarna avgör alla frågorna, eftersom de skickar in dem i form utav filmer på youtube. Sossarna kallar ju youtube för den nya folkrörelsen - och visst har de en poäng i det - det engagerar utan tvekan nya väljare, en ny generation av väljare. Samtidigt förutsätter det att alla har tillgång till en video- eller webkamera, samt en dator att lägga upp videon på. Här kanske vi tar det för givet, men i USA saknar stora delar av befolkningen datorer och bredband. Nåja… Själv rankar jag nog kandidaterna efter i denna ordning:

1. Barack Obama
2. Dennis Kucinich
3. John Edwards

Nej, ingen Clinton i den topptrion. Hon är för välslipad och för okariskmatisk för min del.

Kandidaterna fick också i uppgift att producera sin egen "youtube style"-reklamfilm till debatten. Många bidrag hade missat syftet helt och hållet, dvs producerat en helt vanlig kampanjfilm. John Edwards hade fattat galoppen och insett att den unga generationen gillar självdistans och ironi. Därför handlade hans kampanjfilm om att allt i en presidentkandidat inte hängde på håret. Även om man som han lägger ner $400 på en klippning. But please, you watch.

Marilyn Manson hos O'Reilly

2007-05-16T23:35:00.000+02:00

Jag hade glömt bort den här gamla intervjun med Marilyn Manson, men sprang på den av en slump. Jag vet att jag ofta lägger upp O'Reillys intervjuer här. För det mesta är det ju för att han avbryter, skriker och medvetet missförstår sina gäster. Den här måste nog dock vara en av hans bästa intervjuer. Han låter Manson prata till punkt, och även om hans frågor ibland känns lite sökta, så är de seriösa och berättigade.

Marilyn Manson on O'Reily Factor
Uploaded by DarKwon

John Kerry är en varg

2007-05-11T13:56:00.000+02:00

Youtube är en guldgruva om man gillar att gotta sig i amerikanska politiska reklamfilmer. Här är en av de bästa och kanske mest skrämmade.

2x Popkonst

2007-04-20T09:03:00.000+02:00

Jag kan inte sluta. Det här är nästan lika kul…

2007-04-13T10:35:00.000+02:00

O'Reilly lika galen som alltid

2007-04-13T10:00:00.000+02:00

Ibland är det inte lätt att ha en galen världssyn. Titta bara här på Bill O'Reilly. Värt att tillägga är att det här är USA:s mest populära kvälls"nyhets"program.

Mmmm… peanuts

2007-04-04T09:17:00.000+02:00

I like peanuts as much as the next guy.

George W. Bush om kongressens “emergency war spending bills”.

Bill O'Reilly hos Letterman

2007-02-15T14:16:00.000+01:00

Attans att jag missade när min favoritgalning Bill O'Reilly var med på Letterman. Ni kanske också missade det? Åh, jag saknar verkligen den här bloggen. Don't get me wrong, det är kul att skriva för UNT, men att verkligen få vara sig själv och skriva vad och när man vill är så mycket mycket skönare.

A man of peace?

2007-02-05T11:13:00.000+01:00

Sitter och läser en bok till min C-uppsats om amerikansk partipolitik. I den kunde jag precis läsa vad dubya hade att säga om Ariel Sharon år 2002:

A man of peace

Ska nog skicka in skämtet till något humorprogram. Om inte någon annan redan gjort det...

Hillary Clinton sjunger nationalsången

2007-01-31T22:45:00.000+01:00

Ok, jag är körnörd, men det här måste väl ändå alla gilla. Lyssna till den pipan! Maria Callas - släng dig i väggen, eller i graven. Du väljer.

Nya bloggen

2007-01-26T00:05:00.000+01:00

Här är den!

två hurra, fast jag känner mig som Steve...

2007-01-25T21:31:00.000+01:00

Hurra för Steve Reich! Äntligen en minimalist som får Polarpriset! Hurra för att min nya blogg har premiär om två och en halv timme. Jag ska sitta uppe vid tolvslaget och se den läggas upp. Hoppas jag får mycket kommentarer!

Ikväll är min enda lediga hemmakväll denna vecka, så då passar jag på att packa inför min Linköpingshelg samt välja ut kläder till morgondagen premiärfest på bj. Men hallå!

Vad ska jag ha på mig? Jag känner mig precis som Steve i allra första avsnitet av 90210. Där står han framför spegeln och kan inte välja skjorta, samtidigt som Kelly är på väg till West Beverly i sin nya BMW med automatlåda. Jag minns faktiskt inte vilken skjorta han till slut valde, men en sak är jag säker på. Han knäppte den översta knappen.

snart dags för premiär!

2007-01-23T18:28:00.000+01:00

Idag var jag på UNT för att bevilja de bilder som de tog på mig förra veckan. Jag blev ganska nöjd, även om jag skulle föredragit att blivit fotad Linus Meyer-style. Jag fick en sneak preview av sajten, som verkligen ser kanonbra ut. Inte alls som unt.se, som ser lite dassig ut. Fredagsredaktionen verkade alla rätt stressade, men det blir väl bättre när allt är klart.

Nu måste jag iväg på körrep. Ciao.

Veckans bild

2007-01-22T21:31:00.000+01:00

Många läsare av denna blogg har haft klagomål på att den omskrivna veckans bild här på bloggen inte har uppdaterats sedan den introducerades här i november. Men hallå! veckans bild - ska inte den uppdateras varje vecka? säger ni. Jo, kanske säger jag. Men jag har inte uppdaterat den av några orsaker.

Jag har helt enkelt inte tagit några tillräckligt bra bilder. Så enkelt är det. Veckans bild skulle innehålla bilder som jag personligen var nöjd med. Nu har jag tagit en sådan (se bild).

Safari, min webläsare har krånglat. Nu kör jag bara med Firefox, och allt har blivit mycket bättre.

Det är lite kul att skriva att man ska uppdatera något på hemsida, fast den aldrig uppdateras. Jag menar, vi har väl alla någon gång besökt en hemisda där man tryckar på "links" för att få upp en sida där det står "kommer inom kort.

Hursom. Nu har jag lagt upp en ny bild där som jag tog i helgen. Njut.

kalliljas blir enskild näringsidkare

2007-01-22T17:00:00.000+01:00

Länge har jag tänkt bli egenföretagare. I riksdagsvalet röstade jag på det företaget som jag upplevede som det mest företagsvänliga, Centerpartiet, när jag kanske egentligen stod närmre Miljöpartiet eller Folkpartiet. Egentligen har jag inte märkt någon skillnad i processen för att starta företag sedan jag la min röst, men jag räknar med en total förändring snart. Annars ska Fredrik Federley få med mig att göra.* I alla fall. I eftermiddags var jag inbokad för att prata visioner med Drivhuset och deras VD Sara Arons. Det tog ungefär 90 sekunder. Sen gick vi igenom hur jag skulle fylla i min F-skattesedel. Det tog ungefär 90 minuter. Hjälpen var verkligen ovärderlig, då jag verkligen hade noll koll på hur man skulle gå tillväga. Jag lärde mig en massa om alla moms fram och tillbaka. Varför kunden inte ansvarar för materialanskaffning, dvs att en kund skulle köpa en kamera till mig för att jag skulle foto honom. Och att jag inte fick ha en bäddsoffa i min fotostudio om jag skulle ha den som arbetslokal.

Nu är det i alla fall tänkt att mitt företag ska omsätta en hel del. Jag har ju faktiskt i nuläget redan ett antal kunder. Men de kan alltid bli fler. Så om ni känner folk som vill anlita underhållare, fotografer eller frilansjournalister - be dem att titta i Gula Sidorna. Där finns det säkert duktiga personer som kan göra dessa saker.

*OBS! Satir.

Två festers kväll

2007-01-20T16:51:00.000+01:00

Att jag ska börja blogga på en annan blogg nästa vecka har redan börjat sätta sina spår här. Jag har redan börjat skriva inlägg till den som ska upp på premiärdagen, så denna blogg har kommit lite i skymundan.

Nåväl. Ikväll ska jag och Ann försöka hinna med att gå på två fester. Jacob Risberg, Emma och Per bjuder till årlig fest på Musicum. Sen ska vi försöka hinna med Allmänna Sångens julgransplundring. Vi kanske kommer lagom till dess de kastar ut granen. Hoppas att vi inte blir träffade av den. Jag gillar inte att peta ut barr ur mina kläder.

Bilden kommer från den grisfest som min vicevärd bjöd in till när Tyskland spelade mot Costa Rica i somras.

Åsiksmaskinen

2007-01-18T10:06:00.000+01:00

DN På Stan har en spalt som kallas för Åsiktsmaskinen. I den listas fenomen, händelser eller människor som just nu känns hippa, ute eller märkliga. Ja, kort och gott, saker att ha en åsikt om. I dagens Åsiksmaskinen ifrågasattes en undersökning som sa att endast 59% av Stockholmarna är nöjda med deras kollektivtrafik. I Luleå var den siffran tydligen 88%. Det tyckte inte åsiktmaskinen om. De kunde inte förstå varför alla var så missnöjda med trafiken i Stockholm. Så dåligt var det i alla fall inte. Sen kom avslutningen:

Och att folk är nöjda i Luleå är inte så konstigt. Hur många fordon har de att hålla reda på? Två snöskotrar och en spark?

kalliljas fota(r/s) i studion

2007-01-17T11:46:00.000+01:00

Imorse var jag lite stressad. Jag skulle vara på UNT kl. 10 för att fotas i deras studio till min nya blogg. Perfekt! tänkte jag kvällen innan, då kan jag ju ta med mig kamera dit. Det gjorde ju Glamourprinsessan i höstas, och det blev ett halvkul inlägg. Dessutom genererade det 21 kommentarer. Undrar hur många det blir på mitt, tänkte jag?

Tillbaka till stressen. Jag hade redan kvällen före bestämt mig vad jag skulle ha på mig, men när jag klädde på mig dem imorse insåg jag snabbt att de inte skulle funka. Jag vet inte varför, men så var det. Alltså, nya kläder och mindre tid till frukost. En halvtimme senare satt jag på buss nr. 14 på väg ut till fotografering. Då slog det mig - jag hade glömt kameran. Satan. Därför blev det inga bilder från studion. Ja, alltså om man bortser från dem som fotografen Jörgen tog.

Nu får ni hålla tillgodo med några bilder som jag tagit på chokladaskar till en kompis hemsida. Hemsidan tillhandahåller en tjänst som kallas för Sångogram och är det nya sättet att säga I cho cho choose you! Varför vänta? Beställ ditt sångogram redan idag!

nog för att jag är applefreak…

2007-01-16T23:32:00.000+01:00

men den här nya iPhone… Måste varje applepryl kunna hantera alla saker samtidigt? Kan vi inte istället bli försäkrade att reservdelarna inte blir lika dyra som till iPoden, eller att den kommer kunna repareras. Eller hur blir det nu med den nya skärmen? Den kommer säkert bli flottig och repig efter bara några minuters användande. Sen ser den klumpig ut. Ibland blir jag så trött på att fanatiska sekt-macare. Aldrig kan de vara kritiska mot nya produkter. Iof är mitt hem fyllt med appleprylar, men jag använder mac för att jag försöker vara cool och förknippa mig med John, Yoko, Rosa Parks och Ghandi.

Nåja, den kommer inte ut förns i juni, så låt oss se hur den ser ut då. Här är Conans tolkning av det hela. Applehumor när den blir som bäst.

kalliljas på unt.se!

2007-01-16T08:33:00.000+01:00

Ok, jag ska försöka få till ett litet mer positivt inlägg än det förra. Med den bilden och den texten verkar det som om jag är ledsen att jag fått ett nytt jobb. Tvärtom! Det var ju så att de hörde av sig till mig. Jag hade ju inte ens sökt jobbet. Bara det var ju kul! Och visst kommer jag nog inte hinna skriva lika mycket här, men lite borde jag hinna med, och om den här bloggen inte finns om ett tag är det inte världens undergång.

Nu är det i alla fall bråda tider. Jag ska fotogaferas, hitta på lite roligt info om mig själv, samt förbereda texter nu som ska läggas upp lagom till releasen. Det lär bli fett!

bloggdöden?

2007-01-15T15:18:00.001+01:00

För någon vecka sedan fick jag ett mejl från UNT:s Fredagsredaktion. De hade följt min blogg ett tag, och tyckte att den var bra. Därför erbjöd de mig att börja blogga på deras snart nyöppnade fredagsdel på unt.se.

Tanken är nu ungefär att jag ska ta med mig den här bloggen dit, minus allt om amerikansk politik, plus Uppsalanöjen. Det kan jag gå med på.

Men det innebär väl att den här bloggen, strax efter sin 1-års dag går mot en långsam död?

Kanske. Vi får se hur mycket jag orkar / hinner skriva här. Jag ska göra mitt bästa.

Hursom räknar jag med att dra med mig alla mina läsare till min UNT-blogg. Jag tror att den kommer bli kanonbra!

Känslan att prata med halva munnen

2007-01-15T10:35:00.000+01:00

Ett av de bästa Simpsonsavnitten någonsin inleds med en sjukt roligt scen med stor igenkänningsfaktor. Nämligen den om att gå till tandläkaren. Dr. Wolfe, chefstandläkaren på Painless Dentistry, övertygar Marge om att Lisa behöver tandställning. När han visar hur hennes tänder kommer se ut vid 18- års ålder utan tandställning har han nog övertygat hela publiken, eftersom en av hennes tänder likt en valrosstand går från underkäken, genom överläppen, nästan upp till ögonen.

När jag har varit hos tandläkaren på sistone har jag upplevt ungefär samma sak. Tandläkaren har sagt att om jag inte tar bort mina visdomständer omedelbart så kommer karies sprida sig i munnen i de flesta riktningar. Dessvärre har jag inte kunnat göra den operationen omedelbart eftersom jag varit i Berlin mest hela tiden. Därför har nu karies spridit sig.

Jag har inte fått en tand som gått genom överläppen, men idag har borrat i en tand, och ska återkomma för borrning samt två tandutdragningar i vår. Det är faktiskt första gången som jag blivit utsatt för dessa typer av ingrepp, men bortsett från lite ilningar innan de tre bedövningsprutorna slagit in, var det ett ganska smärtlöst ingrepp. Det värsta har faktiskt varit efterspelet - jag var tvungen att gå till ILU för att registrera mina berlinpoäng från i vår. Mitt problem - jag kunde inte prata. Därför fick jag lov att skriva ett dokument på min dator hemma om varför jag ansökte om fler poäng än de jag fått. Visa det för min studievägledare, och hoppas på att hon inte skrattade för mycket.

Det lyckades. Ja, i alla fall den delen om att hon inte skrattade. Poängen får vi se hur det blir med.

Nu ska jag hem, lägga mig och kolla på Simpsons och hoppas på att bedövningen släpper.

Borat spelar fotboll

2007-01-14T17:55:00.000+01:00

Mmmmm… fotbollskrönikor. Finns det något typ av program som man kan se så många gånger om som årskrönikor från EM och VM? Kanske inte? Här skrev jag lite om 94-krönikan, en riktig klassiker. 2006-års krönika såg jag fram emot att se, eftersom jag själv var där på plats. Kanske skulle jag tom vara med? Nej, det var kanske för mycket att hoppas på. Men roligt skulle det bli att kolla på den.

Så här i efterhand så kan jag konstatera att det var en av de bästa på länge. Kanske tom bätre än EM-krönikan från 2004 där man fortfarande hoppas och tror att Ljungbergs stolträff eller Henkes ribbträff mot Holland ska gå in. De historiska tillbakablickarna var väldigt passade eftersom det blev så många klassiska möten just i detta VM. I tillbakablicken från Vm 1986 kunde man se att Borat spelade i Italiens landslag då. Undrar om han var bra? Ni som läser bloggen och är lite äldre kanske minns?

Vem ska det bli?

2007-01-12T12:22:00.000+01:00

Redan nu har det börjat spekuleras om vem som ska bli Demokraternas kandidat till presidentvalet i USA 2008. I svensk press framställdes Hillary Clinton ett tag som den enda möjliga kandidaten. Till den korta listan har nu också Barak Obama trots att ingen av dem officiellt utropat sina kandidaturer. Mellan dem så måste Clinton framstå som favoriten. Obama är populär, visst. Kanske är han tom USA:s största politiska hopp för framtiden? Men dessvärre faller han på rutin, då han bara varit senator i två år. Dessutom brukar senatorer sällan vinna presidentval, den senaste var JFK.

Då tycker jag att namn som Joe Biden (som iof också är senator) med mycket utrikespolitik erfarenhet, eller Bill Richardson, New Mexikos guvernör. Med det växande antalet hispanics i USA framstår han som en given kandidat. Dessutom vägrar han förnjuda tuppfäktning i sin delstat. Han har min röst.

kallijas har blivit typecastad

2007-01-12T11:44:00.000+01:00

Sen jag tröttnat på stressigt och tidskrävande styrelsearbete åren 2002-2005 har jag nu blivit aktiv i två nya styrelser - Gluntakademin, och SODS. Jag tror att den sista står för Sällskapsaftnar för Orphei Drängar med sällskap. Men jag vet inte riktigt.

I de båda verkar jag dock ha blivit typecastad för att tillföra ungdomlig flärd. Båda styrelserna består nämligen mest av professorer eller läkare mot kärnvapen dvs män som inte behärskar street slang.

Därför förs dialogen ungefär så att framtidsplaner diskuteras av dem ett tag tills någon vältalig man säger med myndig röst:

Eller vad säger den yngre generationen?

På denna fråga brukar jag svara antigen:
Nej, men det låter fett. eller Chilla, professorn! Det här projektet blir inte alls kreddigt.*

Snacka om att bli typecastad!

Trevlig helg!

*OBS! Så streetslangigt som någon någonsin har pratat.

Morgondarret

2007-01-12T10:55:00.000+01:00

När jetlag kommer från väst brukar man oftast somna sent, dvs vara uppe någon time och titta på gamla 90210-avsnitt, och vakna sent. Sen jag kom hem tisdags var effekten varit nästan tvärtom. Jag har somnat i vanlig tid, men vaknat rätt tidigt.

Imorse när jag vaknande 05:30 beslöt jag mig för att gå upp och korrläsa min lektionsplanering med deadline senare idag. När jag öppnade planeringen, som jag ägnat hela veckan åt, var det något som inte stämde.

Allt som var kvar var den inklistrade inledningen från en annan fil. Själva planeringen på 8 sidor var borta. Jag satte det nyperkulerade kaffet i halsen. Kunde det vara sant? Den första inlämningsuppgiften efter tre års universitetsstudier som jag blivit klar i god tid hade på något mystiskt sätt försvunnit. Jag började bita i min handled, stängde av Morgonpasset på radion och tänkte det här kan inte vara sant.

Med en darrande hand hand försökte jag navigera mig runt bland mina filer. Hade jag sparat den någon annanstans? Nej tydligen inte. Suck.

Jag kom på en sista utväg - macs finurliga sökfunktion spotlight kan söka igenom all text i hela datorn. Jag sökte därför efter ett ord som garanterat bara fanns i just det dokumentet jag sökte - SSSS*.

Filen låg i mappen: räddade dokument/data och hade döpts om till file20431micro32.doc.

Puh! Jag slog på Morgonpasset igen, skrev ut arbetet och tog ut armen ur min mun.

*Lärarspråk för fyra elever jobbar tillsammas.

slitigt att komma hem

2007-01-10T12:29:00.000+01:00

Att vara ute och resa tär på kroppen. Trots att jag lyckades uppgradera mig till en finare del av planet hem, vilket gav mig mer sömn, har jag varit rätt trött sedan jag kom hem. Det hjälper inte heller då att jag blivit struken från vårens kursen (ingen skugga faller över någon annan än posten) eller haft två timmars trassel med telefonbolaget.

Nu ska jag försöka koncentrera mig på höstens sista inlämninguppigft som ska in på fredag. Det kommer därför att bli lite mindre skrivet här på bloggen i veckan. Men misströsta inte! I kalliljas blogg finns det mången rolig text! Läs igenom hela mitt arkiv vettja!

So long!

Dags att lämna Amerikat

2007-01-08T14:52:00.000+01:00

Jaha, då var USA-resan slut för den här gången. Två veckor har känts ganska lagom. 2006 var verkligen mitt resande år - 8 månader utanför Sverige, så det ska bli skönt med mer tid hemma i Sverige 2007.

Bilden är från basketmatchen som jag, Ingrid och Tim var på i fredags. Det var faktiskt första gången jag var på en NBA-match, trots att jag följt sporten och utövat den, så hade det inte blivit av förns nu. Matchen var jättespännande, med det roligaste var all sponsring som pågick hela tiden. Vissa företag gör tydligen allt för att synas. Vid ett tillfälle skulle alla med ett kreditkort tillhörandes en viss bank ta upp kortet, vifta med det och yla som en varg (Minnesotas lag heter Timberwolves). Den som råkade hamna i bild på den stora monitorn görandes detta vann en keps. Vissa gör tydligen allt för att skydda sig från solen.

Ses i Sverige!

manlig eftermiddag

2007-01-07T03:20:00.000+01:00

Hey Joe! I had to google chardonnay to find out how to find a bottle for ya!

Idag har jag umgåts med folk som riktiga amerikaner gör. Inte skjutit med vapen, eller kämpat för minoriteters rättigheter. Jag har kollat på amerikansk fotboll, eller som de säger här football. So what säger ni. Att kolla på sport på TV är väl inget att blogga om? Jag har kollat på sport på TV tidigare.

Det roliga med att titta på amerikansk fotboll med riktiga amerikaner är att ingen faktiskt kollar på matchen. Visst, matchen är alltid igång, även om det 40% av sändningen är reklam. Men vad gör man när man inte kollar på matchen? undrar ni.

Äter mat
När man kollar på football intas bara mat som ingår i tallriksmodellen: pizza, nachos, salsa, chips, salta jordnötter, chilinötter och pretzels. Till det intas ca 4 liter öl per person. Som tur är det light beer. Dvs öl utan kalorier och smak.

Kastar dart
Dart är en kul sport. Även om man spelar med ett gäng världsmästare. I detta hem hade man elektronisk dart. Det gällde att kasta tre pilar vardera i siffrorna 15-20 och lika många i bulls eye. Alla utom jag satte varje pil där de siktade. När jag kommer hem till Sverige åker jag dirket till OK och köper en piltavla.

Hamra ner spiken i stubben
Den här leken hade ett namn, men jag kommer inte ihåg vad det var. Den gick iaf ut på att man skulle slå ner en spik i stubben med baksidan av hammarhuvudet. Jag öppnade starkt, men min svåger Tim (ej på bild) visade att han är en riktig vildmarksman, och slog ner spiken på några enkla slag.

Klädsel för eftermiddagen var gråmelerad sweatshirt med collgetryck, keps och säckiga jeans. Som ni ser på översta bilden passade jag väl in.

Måste jag bli crossdresser nu?

2007-01-05T15:08:00.000+01:00

När man går in i en klädesbutik brukar damkläder ofta hänga till vänster, och herrkläder till höger. Historiskt sett så har jag aldrig varit speciellt intresserad av vänstra halvan av butiken. Men ju äldre jag blivit har jag insett att den vänstra halvan av butiken tilltalar mig mycket mer än den högra. Som tur är så har fler och fler svenska butiker insett att det finns fler som jag, och har därför börjat introducera plagg som ser ut att vara tjejplagg, men sys om till herrstorlekar.

I USA ser det lite annorlunda ut. Herrkläder är fortfarande tråkiga, och ganska intetsägande. Faktum är att när jag och min syster var inne på en PoloRL-butik häromdagen tröttnade jag på att på att kolla runt bland alla dassiga herrkläder, så jag började rota bland damkläderna för att se om det fanns någon tröja i XXL som kunde passa mig.

Det fanns det inte.

Detta mönster upprepade sig när jag var i Mall of America häromdagen. Den vänstra sidan var mer tilltalade än den högra. Som tur var lyckades jag hitta en butik som sålde damkläder i herrstorlekar, och återvände med en brun stickad cardigans med slag.

Babsan hörde av sig igår och ville att vi skulle sätta upp en show tillsammans. Då kan den komma till hands.

Återbesök på Mall of America

2007-01-04T22:16:00.000+01:00

Mall of America är en stor shoppingmall. Det är inte USA:s största, men världens mest välbesökta, och är tillräckligt stor för att få plats med ett stort nöjesfält, biosalonger, ett legoland, restauranger samt lite fina och en massa fula kläder och skor. För en förstagångsbesökare måste det vara en märklig syn att se medelålders kvínnor och män gå runt och powerwalka där, samtidigt som de hinner med att fönstershoppa. Den vane besökaren lägger nog varken märke till det eller alla till synes värdelösa butiker i detta shoppingens Mekka. Idag begav jag mig dit för att se vad för idiotiska butiker har lyckats öppna där. Jag har sammanfattat deras slogans. Njut.

Magnet Max
Om du är trött på att köpa kylskåpsmagneter i vanliga butiker kan du köpa exakt samma på Magnet Max. Varför köpa allt under ett och samma tak, när du kan ranta runt till flera meningslösa butiker? Hos Magnet Max får du dessutom den nödvändiga expertisen som krävs för att göra det rätta kylskåpsmagnetköpet.
Magnet Max - because you need a store just for magnets. Honestly. I'm not kidding.

European Gifts
Skulle du vilja åka till Europa, men känner att du inte har råd? Har du gamla avlägsna släktingar i Europa som du alltid sagt att du skulle vilja besöka, men egentligen är du inte säker på om Bavaria är ett land eller en delstat? Vill du fylla ditt hem med over-priced skräp från Europa*? Då är butiken European Gifts något för dig! Här kan du köpa ölkrus med texten "Hofbräuhaus" på eller kastanjetter med texten Hola!
European Gifts - because buying junk says you honor your heritage more than anything.

Al's Farm Toys
Känner du att dina barn begränsar sig när de leker med bilar, dockor, dinosaurier, actionfigurer eller dataspel? Vill du stödja världens sämsta affärsidé? Då är Al's Farm Toys något för dig. På Al's Farm Toys säljer vi bara leksaker som föreställer djur från bondgården. Vill du inte att ditt barn ska leka med sköldpaddor eller katter? Då är våra kor utklädda till brevbärare din lösning! Köp två - då ökar vår omsättning med 100%.
Al's Farm Toys - moooow useless toys keeps your kids happy.

*Filippinerna.

case closed

2007-01-02T03:47:00.000+01:00

När jag har bloggat härifrån staterna sedan i torsdags har jag använt familjen Liljas-Callahans mac mini, men nu blir det no more of that. Eftersom KLM bestämde sig förra veckan att jag inte skulle få någon kompensation för datorn de stal från mig, har jag blivit tvungen att skaffa en ny. Jag begav mig därför till Apple Store på Michigan Ave för att införskaffa en MacBook. Jag hade faktiskt aldrig varit på en riktig Apple Store förut, så det var verkligen en upplevelse. Till och börja med var det kö på gatan för att få komma in från gatan. Väl inne i butik blev jag lite förvånad. Det verkade inte som om någon var där för att handla. De flesta stod bara och surfade gratis framför någon random iMac eller rattade den nya U2-iPoden. Det pågick också en till synes populär föreläsning om hur man maxar användningen av det finurliga programmet GarageBand. Till slut hittade jag en expedit som kunde hjälpa mig med datorn. 20 minuter senare valsade jag ut därifrån med en vit kartong med ett handtag.

Imorgon åker jag till Minneapolis för att hälsa på min andra syster och hennes utökade familj. Jag kommer inte ta med mig datorn. I alla fall inte i det incheckade baggaget.

Hej Jude

2007-01-02T02:59:00.000+01:00

Idag var åter en stor dag. Jag träffade en stor person. Nej, inte stor som Bill Gates, Bill Clinton eller Bill of Rights. Jag träffade min gamle kompis Josh. För er som jag känt mig en längre tid vet att jag hade har, eller hade två kära lekkamrater från min gamla gata i Lafayette, Indiana. Josh och Joel.

Joel har jag fortfarande väldigt regelbunden kontakt med. Vi sågs senast i september när jag var i Berlin. Josh har jag dock inte haft så mycket kontakt med alls de senaste åren. Till skillnad mot Joel som blivit presenterad för många av mina kompisar, har Josh blivit presenterad som den tjocke juden. Det kan låta diskriminerande, men det är sant. Nu hade vi dock inte sets på fem år, och mycket har ju hänt sedan dess. Hade han blivit smal? Eller hade han kanske konverterat till Kabblah? Det skulle jag ta redan på när vi sågs för att äta lunch i min systers kvarter. Här kommer en liten sammanfattning av oss:

namn: Josh Kaplan
ålder: 23
religion: judendomen
klädsel: svart hatt, löspolisonger, lumpenglasögon, kippa
yrke: säljare / konsult på en yrkesrekruterarfirma
lön: (bidrag och lön ej inräknat): 36 500 / mån
antal semesterdagar 2006: 4
transportmedel: japansk sportbil
flickvän: sjuksyster
tjock: ja

namn: Karl Liljas
ålder: snart 24
religion: tror på nåt’
klädsel: allt som är coolt
yrke: student

lön: (bidrag och lön ej inräknat): 1 000
antal semesterdagar 2006: 30 dagar
transportmedel: mammas gamla cykel
flickvän: student
tjock: för länge sedan

Summa summarium - det var himla kul att träffas efter alla dessa år. Speciellt eftersom han betalade för lunchen. Josh åt stekt egg med massa ketchup.

kalliljas hjärta Satan = so over

2006-12-31T05:00:00.000+01:00

Idag har varit en stor dag för mig. Inte nog med att jag premiärbar mina nya jeans från Urban Outfitters så blev jag gudfar till min systerdotter Juniper, bedyrade att jag inte skulle dyrka Satan samt lovade att vara den katolska kyrkan trogen för resten av mitt liv. It's a tough job, men någon måste görat'. Nej, nu ska jag titta på lite mer Sopranos* med Anna och David**.

*Obs! Ej sånggruppen.
**Obs! Ej Silver eller Anstey.

Framme i Staterna

2006-12-29T02:35:00.000+01:00

8-timmarsflygningen över Atlanten kändes alltid mycket längre förut. Jag vet inte om det beror på att det då var färre filmer utan möjlighet till att välja själv, inga spel, inga norska inredningstidningar eller rödvin för unga. Något har hänt i alla fall. 8 h och 30 min kändes iaf inte så långt när jag satt i stol 37F och plågade mig igenom Miami Vice och någon film om en pirat, en smal tjej och en skattkista.

Nu är jag framme i Chicago, och vilken fröjd det har varit att få träffa två av tre syskonbarn här. På lördag är det dop, och innan dess ska jag hinna försöka träffa min tjocke judiske kompis Josh. Vi har inte setts på 5 år, så det lär bli fett att ses. I dubbel bemärkelse! *trumvirvel*

Kalles nyårskarameller

2006-12-26T20:11:00.000+01:00

Året börjar lida mot sitt slut och det är hög tid för kalliljas blogg att lista årets höjdare och floppar.

Musik:
Årets skiva: Mon Roe av Mon Roe
Årets låt: Painted by Numbers med The Sounds
Årets sämsta låt: Boten Anna med Basshunter
Årets musikbild: Emma Svenssons bild på Sugerplum Fairy

Film:
Årets film: Capote*
Årets film som jag inte fattar att det inte var min favoritfilm förut: American Beauty

Böcker:
Årets bok: Bob Woodwards State of Denial
Årets kurslitteratur: Kulturdelen i min "reader" i kursen Understanding North America på Freie Universität.

Händelser:
Årets höjdpunkt: Att vara på Olympiastadion när Ljungberg gjorde 1-0målet mot Paraguay.
Årets resa:: Förhoppningsvis USA-resan som jag beger mig ut på på torsdag. Om man bortser från Berlinhalvåret så var helgen i Oslo annars en höjdare.
Årets särskrivning av en kiosk/affär: Av hämtning**.
Årets bild tagen av mig: Luftbro.

Bloggen:
Årets roligaste blogginlägg: inlägget om mina näbbmuskunskaper.
Årets inlägg som jag själv tyckte var skitroligt, men ingen verkade förstå det roliga i det: inlägget om Lars Lagerbäck som Hitch. Montaget var ju klockers. Eller?
Årets nördigaste inlägg: I det här inägget om 90210 låter jag som en finnig datanörd utan ett liv.

*OBS! Kom nog ut 2005 i USA, men jag såg den i mars, så jag räknar den som en 06:a.
**OBS! Ej efternamnet.

Hyvää Joulaa!

2006-12-24T12:39:00.000+01:00

Nu lagas det mat i familjen Liljas kök, och innan jag ska ner och hjälpa till med någon pistagesalladhistoria passar jag på att önska mina läsare en god jul med denna pinfärska julbild på min mors ben och vår ena katt Saccra.

Floppar i väntan på Fuglesang

2006-12-22T22:09:00.000+01:00

Haha, många grodor i SVT:s direktsändning under kvällens eviga väntan på den där farkosten på väg till rymdens härskarland USA:

1. Programledaren påar ett inslag: Vad är det exakt man ska göra därute i rymden? Professorn i studion svarar på frågan som om han hade fått den. Han pratar i fem minuter, för att till slut bli avbruten av programledaren: Just det… [lång paus] Och här kommer inslaget!
2. Göran Greider hamnade helt plötsligt i Svt:s NASA-kamera samtidigt som han var i huvudkameran. Kul om han hade varit med i rymden. Hans anti-amerikanska åsikter skulle säkert välkomnas där.
3. Punkartjejen i rymdfarkosten. Hur lyckades hon hamna där bland finniga MIT- och KTH-nördar?

en produktiv dag

2006-12-21T16:11:00.000+01:00

Det är kul när man ska planera lektioner. Ofta står det stilla i timmar, men sen nästan på en given signal blir man klar med allt på en halvtimme. Så var det även idag. Eftersom denna lektion är eximinationsuppgiften på en fempoängskurs måste den dessväre vara perfekt, så den är långt ifrån klar, men jag har kommit mycket längre idag än vad jag någonsin kunde hoppas på. Därför unnar jag mig att ta kort med webkameran och skriva detta blogginlägg innan det är dags att gå på andra träningspasset på två dagar. Igår var det bodypump och idag bosu. Jag ska ha träningsvärk på julafton. Och enorma triceps.

i Linköping

2006-12-20T14:02:00.000+01:00

Gick upp kl 06 imorse för att åka till Linköping och Ann, så är rätt så trött idag. Är här till fredag, och ska innan dess göra ett försök att bli klar* med terminens sista uppgift - att planera en tretimmarslektion kring en novell som heter The Child av Julius Lester. Tror ni att det räcker att visa 90210-avsnitten när Brenda tror att hon är gravid och när Andrea blir gravid? Det blir två timmar med reklam. Sen kan de få en lång rast. Välplanerat och bra.

*halvklar

En bortglömt klipp

2006-12-19T11:19:00.000+01:00

Kanal 5 har patetiska som de är börjat sända gamla Ali G-program i hopp om att kunna rida på den Boratvåg som råder just nu. Det roliga är att inte nog med att klippen är inspelade för länge sedan har de funnits på youtube i evigheter, något som har uppmärksammat på bloggen här tidigare. Detta klipp hade jag dock missat. Sanslöst när han dansar och sjunger: Everybody dancing [sic] now".

John Legend - vad har hänt?

2006-12-18T20:13:00.000+01:00

När David presenterade mig för John Legend förra sommaren blev jag ganska så såld ganska så fort. Han hade det mesta - En sjukt bra röst, musik som skiljde sig från vanlig amerikansk mainstreem R&B samt influenser från Kanye West, en av mina favoriter den senaste tiden. Låtar som Ordinary People*, So High, Used to love U och Live it up blev alla snabbt personliga favoriter.

Nu har det varit dags för John Legend att släpa sin andra skiva - Once Again. Alla har väl hört den Kanye West-producerade Heaven med Westska upprepande soultrack i bakgrunden. Den tillsammans med den beroendeframkallande Stereo är tamejfan de enda bra låtarna på denna skiva. Det brukar heta att den uppföljande skivan efter en enorm succé - läs Nirvanas In Utero, First Floor Powers Nerves eller Red Hot Chili Peppers One Hot Minute - aldrig säljer lika bra, eller är lika bra för den delen. Så verkar fallet verkligen vara med Legends nya. Resten av låtarna touschar på genren pianobarsmusik (!) - långt ifrån hans influenser i afroamerikansk musik.

Låt oss nu hoppas att John Legend gör en Californication och följer upp detta stolpskott med något bättre. Annars blir jag gramse.

* Som jag tänkte sjunga på ett bröllop i somras.

Just like starting over

2006-12-16T18:01:00.000+01:00

I lördags tog jag mina första riktiga kort. Visst jag har fotat med digital systemkamera i två år, men idag har jag tagit kort på riktigt. Farbror Mats och Siv var på besök hos mina föräldrar, och stora Mats hade med sig sin Hassebladkamera. Jag hade faktiskt bett honom att ta med den så att jag skulle få leka lite. Länge har jag försökt ta Diane Arbus-bilder - världens bästa bilder, bilder som visar melankoli, nästan tomma blickar, men som samtidigt berör en på djupet. Sådana bilder har jag inte lyckats ta med min lilla canon.

Många gånger har jag försökt, men jag har ännu inte lyckats. Tills nu. Eller jag tror i alla fall det, det är svårt att veta när man inte fotar digitalt. Men säg så här: jag hoppas att bilderna som jag tagit blir bra, annars tar jag tillbaka allt i inlägget*. Det lovar jag.

Helgen var för övrigt en av de bästa på mycket länge. Jag bjöd Ann på god middag, och äkta champagne**. Maten blev god, men hallå! What's up med äkta champagne. Det var ju inget speciellt. Jag tror att jag håller mig till Sofiero i framtiden.

*Förutom att Mats och Siv var på besök. Det kommer bli svårt att ta tillbaka.
** OBS! Hade fått den i present.

Ryggdunken som uteblir

2006-12-16T10:15:00.000+01:00

Jaha, då har man utfört samma gamla vanliga skämt som tidigare år. Bokat tvättid mellan kl 15-16 på julafton. Trots skämtet som jag själv anser vara genialt har jag ännu inte fått någon kommentar av mina grannar. I ärlighetens namn hade jag nog räknat med att få några ryggdunk nere bland cyklarna någon morgon, eller åtminstone ett ögonblink i trapphuset. Men icke. Kanske är det så att mina grannar inte tror att det är ett skämt, utan att jag inte har någon familj eller vänner, och därför passar på att tvätta under årets mest heliga timme. Timmen då alla svenskar bänkar sig för att titta på Kalle Anka.

Egentligen är det ett kul fenomen det där med Kalle Anka. Som med det mesta här på jorden jämför jag saker här i Sverige med det stora landet i väst*. Deras största TV-händelser under året måste vara Super Bowl i februari och NCAA-basket och Oscarutdelningen i mars. Alla ganska stora händelser. När jag någon gång berättat för en amerikan vad vi ser på TV i Sverige, främst på julafton har jag ofta börjat berätta med inlevelse om hur hela Sverige bänkar sig kl 15 framför sina teveapparater med överfulla magar för att titta på Kalle Anka. Det är verkligen en helig stund i Sverige, brukar jag säga. Men ungefär när jag ska börja säga Donald Duck börjar jag inse hur oerhört trivialt och löjligt det måste låta. Inte nog med att Kalle inte är Disneys självklara ledare i USA - det är Musse**, så måste det framstå som en oerhört märklig sed. Att kolla på ett televiserat julspel eller en gudstjänst - det låter väl mer troligt. Men att nästan varje svensk - gammal som ung varje julafton mellan 15-16 måste se Janne Långben försöka äta en majskolv, det är rätt besynnerligt.

Kanske ska jag tvätta trots allt på julaftonseftermiddagen. Det kanske kan bli en tradition, som i ärlighetens namn inte skulle vara mycket mer annorlunda än att se på Kalle Anka.

*Ej Kuba.
** OBS! Sant.

Körfrågorna som ger ångest

2006-12-13T15:47:00.000+01:00

Efter många års körsjungande skulle jag nästan kunna skriva en hel bok om alla frågor jag fått om livet i en kör. Fast boken skulle nog inte bli så bra. Den skulle liksom bli så kort, för att frågorna är alltid de samma. Ja, alltså nu bortser jag från vuxna i mina föräldrars generation som vill skryta om att de bor granne, ja i alla fall så samma gata som Gunnar Birgergård*, eller prata om hur bra Capricen var. Jag talar om tillfälliga kursare, vänners bekanta eller kanske folk man träffar på en fest eller liknande.

Frågorna brukar uppstå när de har fått höra att jag sjunger i kör, totalt oventandes vad det innebär. Första frågan brukar vara:
När övar ni? Märk väl att de inte använder ordet repetera. Öva eller träna brukar vara de vanligaste.

Andra frågan brukar handla om vad vi sjunger. Mitt svar brukar alltid vara kortfattat - det är olika, för att hoppas kunna styra bort hela konversationen som jag vet kommer utmynna i att någon kommer försöka övertala mig att sjunga, eller att de lovar att komma på en konsert, även fast vi båda vet att de inte kommer gå. Lyckas jag inte byta konversationsämne brukar det ofta komma en drös med följdfrågor på temat vad vid sjunger.

Av någon anledning verkar många ha fått för sig att det finns tre genrar av musik en kör kan välja att sjunga: gospel, låtar om Gud och Jesus eller klassiskt. Den sistnämnda brukar nästan alltid mynna ut i någon sort sång likt en bas på operan sjungades texten:

la la la

till okänd melodi.

Här uppstår alltid dilemmat. Egentligen ska mitt svar vara: none of the above. Gospel sjunger jag aldrig**. Om Gud och Jesus sjunger jag inte allt för ofta, eftersom jag inte sjunger i en oratoriekör. Klassisk musik sjunger jag iof ibland, men oftas är de låtar vi sjunger i OD och AS skrivna i slutet av 1900-talet, och inte speciellt klassiska. I alla fall i den bemärklesen som den frågande syftar på.

Mitt svar brukar i alla fall: klassisk musik.

Här anstränger jag mig ännu mer för att byta konversationsämne. Men det går oftast inte. De vill alltid veta mer:

Jaha, vad är det för klassisk musik då? undrar de.

Här uppstår alltid ett till problem. Ska jag förvirra dem och framstå som en kultursnobb genom att berätta om min förkärlek till baltisk musik typ Veljo Tormis eller Arvo Pärt? Ska jag berätta att ungerska är ett roligt språk att sjunga på?

Nej. Jag brukar mest säga blandat, och sen försöka avstyra samtalet.

Det här samtalet övergår sen till körturnéer, hur många kastratsångare OD har och om jag vet vem Kjell Lönnå är.

Rubriken antyder att dessa frågor ger ångest. Vissa av er därute kanske undrar varför? Folk kanske vill veta lite mer om körer? Det kanske de vill, men fråga någon annan än mig! Det är så jobbigt att omvända allas fördomar om kör. Nästa gång ska jag säga att jag sjunger i en gospelkör som heter OD. Det är ju inte helt off.

*OD:s förra presentatör.
** Bortsett från förra helgen. Doh!

Capricehelgen avklarad

2006-12-11T12:16:00.000+01:00

Sådärja. Nu har det sjungits klart för i år. Kanske tar jag några toner i duschen, men det får räcka. Capricen i år var den roligaste på flera år, tycker jag. Henrik Dorsin bidrog mycket till det. Med sin totala galenhet och sanslöst roliga kroppspråk förhöjde han verkligen årets Caprice. När man pratar med honom bakom scen kan man verkligen inte förstå hur han vara så galen på scen. Bakom scen är han helt normal. Som vem som helst. Av de komiker jag pratat med genom åren har de flesta varit ungefär likadana bakom och på scen. Inte Henrik Dorsin. Wille Crafoord var också bra. Med hans hjälp skrev vi Capricehistoria med hans provocerande låtar Jag vill också vara lesbisk och Bögdisko. Jag tror att det är många äldre i publiken som inte rikitigt känner igen sig längre på Capricen. Men det tycker jag är bra. OD behöver yngre publik, och med den här typen av föreställninga tror jag att vi lockar dem.

Nog om det. Nu börjar en ny vecka, och jag måste börja skriva ett arbete som ska vara inlämnat idag. Blir nog till att sitta uppe sent och skriva.

The Godfather part 1

2006-12-08T11:34:00.000+01:00

I ett av de bästa Simpsonsavnitten någonsin - Last exit to Springfield blir Homer orförande i sitt fackförbund International Brotherhood of Jazz Dancers, Pastry Chefs and Nuclear Technicians. När Homer inser att ordförandeskapet innebär en genväg till organiserad brottslighet* drömmer han sig bort till en värld där han är Gudfadern Don Homer som blir försedd med Donuts av olika människor på gatan - precis som i filmen, förutom munkarna - Don Fanucci förses med smycken.

Nu har jag hamnat i ungefär samma situation. Jag har blivit vald till fackorförande i Lärarnas Riksförbund. Nej, skämt åsido. Jag ska bli Gudfar till mina systerdöttrar Astrid och Juniper. Jag blev oerhört hedrad när jag blev tillfrågad. Jag menar Gudfar, det känns så stort. Men idag när jag snackade med några av mina kompisar som är gudfäder till sina syskonbarn, visade det sig att de inte gjorde speciellt mycket. Det var mest en cool titel. De brydde sig om sina gudbarn, absolut. Men de hade varken tagit del av deras moraliska uppfostran ej heller hade de fått juridiskt ansvar över barnen om föräldrarna skulle dö.

Därför tänkte jag kolla med mina läsare här på bloggen - är någon gudfar eller motsvarande mor? Vad gör ni för att hedra er titel?

*mmm… organized crime.

slitig vecka

2006-12-07T23:44:00.000+01:00

Denna vecka är bara 4 dagar gammal, men jag är redan slut. Fast egentligen är jag nästan lika uppspelt som slut. Capricveckor brukar ha den effekten. Nu är det i alla fall snart dags för fem hejdundrandes bra konserter helgen följt av en måndag med tokplugg. Jag hör av mig på söndag kväll och berättar vilken gästartist det var. Om det var någon.

Kulturreferenser i Simpsons

2006-12-03T14:26:00.000+01:00

Egentligen kan jag inte så mycket om populärkultur. Ok, jag kan litegrann, men när namedroppingen med musikkännare kommer igång övergår jag snabbt till att nervöst nicka, eller säga* eh… jag tror jag hört namnet någon gång, när jag hör bandnamn som Jeniferever, Ziggy Stardust eller The Killers. Det ska tilläggas att detta ju bara är band(?) som jag faktiskt kommer ihåg namnen på från konversationer med andra musikintresserade.

Något inom musikhistorien som jag dock har stenkoll på är bandet The Beatles. Jag har sedan länge haft alla skivor, sett alla filmer och TV-program om och med dem, och har läst en del böcker om och skrivna av dem. De har varit mina stora idoler enda sedan sommaren 1995 då vi hade två kasettband på vår bilsemester, varav det ena innehöll Norwegian Wood och Michelle. Därför blir ett av de bästa Simpsonsavsnitt någonsin - Homer's Barbershop Quartett om möjligt ännu roligare. Avsnittet är nämligen packat med mer eller mindre kända Beatlesreferenser.

Jag säger inte att de som inte kan lika mycket om Beatles som jag inte tycker eller inte får tycka att avsnittet är tråkigt. Tvärtom. Avnittet är fyllt med sjukt många roliga skämt, tillräckligt många för att fylla tre nya dåliga avsnitt. Faktum är att de bästa scenerna innehåller såväl paralleller till Beatles liv som riktigt typiska Simpsonsskämt. Scenen då Be Sharps spelar vid frihetsgudinnan har referenser till Beatles spelningar hos Ed Sullivan, ja. Men den är minst lika rolig för sin typiska Simpsonhumor, där glädje ena sekunden byts ut mot total skräck i den andra:

Homer: We'd like to dedicate this next number to a very special woman. She's a hundred years old, and she weighs over two hundred... tons.
Man: This enormous woman will devour us all! Aah! [kastar sig ner i vattnet]
Homer: Er, I meant the statue...

Eftersom jag inte gillar folk som alltid berättar vad de skrattar åt när de skrattar åt något (tro mig, det finns faktiskt sånna personer), skrattar jag lite extra inombords under just detta underbara avsnitt.

När det kommer ett avsnitt fyllt med refenser till Jeniferever om några år tror jag inte att jag kommer skratta lika mycket. Inte inombords i alla fall.

*ljuga

faktiskt SMS-konversation

2006-12-03T14:08:00.000+01:00

Kalle: Hoppas att maten smakar. Jag sitter på toa och läser i DN om Micael Bindefeld. Nog om det - jag köpte en skiva med ett band som heter Muse. Lyssna! - du skulle verkligen gilla dem!
David: Haha. Skit försiktigt. Jodå, jag vet vilka Muse är. E d* nya albumet eller? Puss.
Kalle: Varför ska man alltid vara sist? Det är skivan Absolution = den förra.

Som jag har skrivit här på bloggen tidigare så verkar det som om jag alltid upptäcker band efter alla andra. Så var tydligen även fallet med bandet Muse. Det var min kursare Martin som tipsade mig om detta fenomenala band. Jag skulle säga att de låter ungefär som en blandning mellan Queen och Coldplay. Lika symfoniskt och melodiöst och sång i höga register fast mycket tyngre.

Låtarna Sing for Absolution och Falling Away with you är de klart bästa.

För er som inte vet vad ni ska köpa i julklapp till er musikälskade vän eller ovän kan jag varmt rekommendera denna skiva. Den är fet.

* förkortning för är det

Skönt att vara hemma

2006-11-30T14:12:00.000+01:00

Jag har varit ute och rest ganska mycket under mitt snart 24-åriga liv. Förvisso inte alls lika mycket som kompisar som varit nästan i varje sydostasiatiskt och afrikanskt land. Men väl mer än de som bara tankat bilen på OK i Sala. Trots det tycker jag att det är lika skönt att komma tillbaka till Sverige varje gång. Ja, egentligen är det kanske inte så skönt att komma tillbaka just till landet Sverige, utan det som är skönt är att komma tillbaka till mitt liv i Sverige. Jag har upptäckt att saker som jag längtar hem till kan vara så triviala som mina växter, min skivsamling, min säng och mitt kök, vid sidan av den självklara saknaden av kompisar och familj.

Snart är det dock dags att tillfälligt lämnade min mina växter igen. Jag ska till US and A och hälsa på den nya generationen Liljas, tilkommen under hösten. Man får inte ta med sig växter in i USA. Annars hade jag nog flyttat dit.

Idag när jag var ute och powerpromenerade upptäckte jag att Mando Diaos You Can't Steal My Love är deras bästa låt. Den är ju skitbra. Om ni inte redan har lyssnat på den, gör det.

Donald Rumsfeld - Försvarsminister 2001-2006

2006-11-27T16:19:00.000+01:00

Jag fick ta emot glädjebeskedet att Donald Rumsfeld avgått som USA:s försvarsminister en liten bit in i min tid i Newcastle. Här kommer ett litet ihoppklippt potpurri från hans presskonferenser. Njut.

Ansiktslyft

2006-11-26T23:44:00.000+01:00

Blogger har under den senaste tiden genomgått lite förändringar. Alla bloggare som varit kritiska mot ryska staten har avlivats, och vi andra har erbjudits att ge våra bloggar ett litet ansiktslyft. Jag nappade direkt. Om ni tittar till höger ser ni att jag ändrat lite i min personliga beskrivning, ändrat lite bland länkarna och råkat göra färgerna lite fulare. Den stora nyheten är dock att jag lagt till en liten schneidig veckobaserad grej som jag har valt att kalla veckans bild. Där kommer jag att lägga upp någon trevlig bild som jag tagit under veckan som gått. Egentligen tänkte jag lägga upp en bild på en kille i Newcastle som fiskar, men det funkade inte, så det blev den på min kursare Annas skor. De är ju faktiskt Asics.

Väl mött till en blogg med nya konstiga färger!

Hemma igen

2006-11-26T16:46:00.000+01:00

Jaha. Då var man hemma igen. Skönt att kunna blogga med riktigt svenskt tangentbord med alla mystiska bokstäver. Tiden i Newcastle har varit fet, och även om kursen till en början var skrämmande dålig blev den bra till slut. Till slut, ja. Det innebar i princip två bortkastade veckor som kunde ha varit mycket mer givande. Det insåg till slut även kursanvarige Trevor som pga av sin rädsla att förlora många pund med ett eventuellt avbrutet uppsalautbyte skänkte bort en onlinekurs i vår till oss*! Onlinekursen innbär att jag om 6 månader kommer bli certifierad lärare i engelska som främmande språk, och kommer kunna resa världen runt och undervisa detta underbara språk. Under våren kommer jag att få spela in lektioner där jag undervisar i engelska, för att sedan skicka dem till Newcastle för feedback. Är inte modern teknik fet?

* för 185 pund / person

employee of the month

2006-11-21T10:17:00.000+01:00

Ett av de bästa Simpsonsavnitt någonsin inleds med ett i USA väletablerat skämt - nämligen det om employee of the month. Denna utmärkelse har setts som de utsugande och giriga arbetsgivarnas chans att smöra lite for sina anställda genom att ge dem en medalj eller papperslapp där det framgår att företaget inte skulle kunna klara sig utan just dig! Det roliga med detta Simpsonavsnitt är att Homer är den enda som inte blivit Employee of the Month, och väntar därfor stolt på att bli uppropad av Mr. Burns. Efter ett långt tal om hur kärnkraftverket inte kunnat klara sig utan denna medarbetare, utses en Inanimate Carbon Rod* till den månadens arbetare. Homer blir självfallet rasande över att han inte blivit utsedd.

I den briljanta komedin En prins i New York får Eddie Murphy anställning på den av McDonald's kritiserade restaurangen Mc Dowell's där han snabbt arbetar sig upp i hirarkin - från fönsterputsare och golvsvabbare till salladstvättare. På grund av sin goda arbetsförmåga tilldelas även han till slut priset Employee of the Month. En prins i New York handlar om hur man snabbt blir amerikaniserad i USA, och i det ingår självfallet att bli månadens medarbetare på sin arbetsplats.

En utmärkelse som alla ska få för att vara företaget trogen alltså? Ja, i princip. Men någon måste väl ha varit först med att blivit employee of the month? Det borde väl innebära att den personen i princip är bäst, och alla de som blir tilldelade priset därefter inte är lika bra? Yes, and yes! Därfor blev jag väldigt stolt när Ann som första instruktör tilldelades priset månadens instruktör på Campushallen i Linköping. Det som gör det ännu roligare är att det är campushallens besökare, och inte cheferna som röstat fram Ann. Stort grattis!

Jag återkommer till detta pris om två år när step up-brädan blivit vald till veckans instruktör. Kanske man kan kirra en intervju?

*orkar inte hitta på en bra översättning.
**Läs mer om forstsättningen här.

trött

2006-11-20T15:00:00.000+01:00

Usch. Sov bara 5 timmar, och har därmed pendlat mellan toktrött och Patrik Magnusson-galen idag. Jag föredrar det sistnämnda.

Man gör av med så sjukt mycket pengar i Newcastle. Jag har snålat mig igenom hela resan, bara ätit medhavda mackor till lunch och hemlagat till middag, men ändå kunde jag inte köpa en skitsnygg Hard Day's Night-plåtskylt till toadörren för £12 idag. Fan.

Nej, nu måste tröttheten besegras. Tror att jag ska dra ut på en powerwalk.

Simpsons i verkliga livet

2006-11-13T17:36:00.000+01:00

I sin bok Planet Simpson forsöker Chris Turner förklara kärnan av humorn i The Simpsons. Hans förklaring är att Simpsons framställning av den värld de lever inte skiljer sig ett dugg från den värld vi lever i*. Trots det skrattar vi åt den som den vore överdriven, när den egentligen inte är det.

Några exempel:
I Springfields egna stormarknad Try-n-save säljs det oändligt många tidskrifter tillägnade de mest korkade saker. Turners personliga favorit är Ballpoint Digest, en tidskrift helt och hållet dedikerad till bläckpannor. När jag var inne på Pressbyrån for några veckor sedan såg jag en nytillkommen tidskrift vid namn Allt om iPod. 70 späckade sidor fyllda med accessorarer, kändisbilder, tester och krönikor. Alla tillägnade en liten bärbar musikspelare. Där har vi verkliga livets Ballpoint Digest.

När en musikal sätts upp i Simpsons är det tvära kast, urvattnade teman, dåliga rim och musikaler som alltid saknar riktig handling. I musikalen Planet of the Apes finns alla dessa ingridienser. Vad sägs om totalvändningen - No you'll never make a monkey out of me. Oh my God, I was wrong! It was earth all along. Yes, you've finally made a monkey out of me! Rimmet:I hate every chimp I see / from Chimpan-a to Chimpan-zee. håller ju absolut sämsta klass.** Jag tänker inte ens gå in på handlingen. Finns det lika urvattnade musikaler i verkliga livet? Känner någon till en musikal som heter Mama Mia?

I många avsnitt tittar Marge på ett av hennes favoritprogram Afternoon Yak, ett program där typecastade kvinnor till for att fylla vissa stereotypa funktioner skvallrar med varandra. I ett avsnitt sammanfattar en av programledarna en konversation med ordet Men.... Publiken ombeds att bua och visa tummen ned. En svart kvinna brukar också med jämna mellanrum bryskt resa på sig och säga på superbred afroamerikanska I'm talkin' bout' a man! A real man! Mmmhh***. Publiken ombeds då tjoa å det grövsta. Programmet sägs vara en parodi på The View, men ett program som jag har råkat se på**** The Mom Show kunde lika gärna vara originalet. Programmet går ut på att ett gäng typecastade mammor snackar i en timme minus reklam om hur det är att vara mamma. Fast hälften av tiden går åt till att snacka bort tiden. Häromdagen pratade de i 15 minuter om att det fanns en kommun i Kalifornien där böter delades ut om man gick runt med klackar högre an 1,5 tum. Om jag fick välja? Då väljer jag Afternoon Yak varje gång.

*Bortsett från att de i Springfield har knallgul hud.
** dvs sjukt kul.
*** svårt att skriva, men ni forstår vad jag menar.
**** inte missar ett avsnitt av.

Ett unikt erbjudande! Tveka inte!

2006-11-13T13:27:00.000+01:00

Vid ett ödmjukt tillfalle uppmanade jag mina 600 läsare på denna blogg att hjälpa mig göra något åt mina fina presenter som jag fått under året.

600 läsare? Ja, det stämmer faktiskt. I slutet av sommaren såg denna blogg sina dittills bästa stunder. Visst, andra bloggar lockar ca 13000 besökare varje vecka, men de tillhör snygga blonda tjejer som uppenbarligen lever liv som andra också skulle vilja göra.

Vad var det då som under några veckor* i augusti lyckades locka till sig 600 unika besökare varje vecka?

Kanske var det därför att jag skrev mina två första seriösa modeinlagg och länkade dessa till en annan skapligt välbesokt modeblogg?** Kanske berodde det på att mitt valreportage blev recencerat på en konstig blogg? Kanske var det för att jag hade visat vissa personliga kopplingar till Karolina Lassbo på hennes egna blogg, som tom imponerade på henne? Eller var det helt enkelt så att någon knappade in adressen på måfå?

Jag vet faktiskt inte.

Förra veckan hade denna blogg knappt 200 unika besökare. For att typ citera Göran Persson "Jag ar glad, men inte nöjd" - 200 besökare är fler än de som jag direkt pratar med om bloggen***, men klart färre än mitt personliga mål.****

Men hur ska man då lösa detta dilemma? Hur ska fler personer veckovis besöka denna blogg? Jag har lösningen!

Jag ska ta till metoden som borde tillämpas i de flesta sovrums-, världs-, kycklingfarms-, klassrums- eller hemma hos Dylan-konflikter.

Jag löser det 90210-style!

Nar Donna och David DJ:ade ihop under det ökanda "Graveyard Shift" mellan 1-5 A.M. på CU:s campusradio tröttnade de till slut på att bara få in låtönskningar från deras trogna vänner Brenda, Brandon, Andrea och Steve. Så under en sändning bad de specifikt att låtar ej skulle önskas av dessa vänner, utan av alla di andra radiolyssnare därute. Dessvärre visade det sig att det inte fanns några andra lyssnadre därute. Lamporna som visade att de hade lyssnare på tråden, släcktes i takt med att de bad sina vänner sluta ringa.

Allt slutade dock lyckligt, i alla fall för Donna.*****

I mitt fall vet jag i alla fall att jag har fler läsare än de 15 som jag pratar om bloggen med.

Därför uppmanar jag alla ca. 185 personer som paltar sig hit varje vecka att antingen skriva en liten kommentar här på bloggen eller skicka ett mejl till karl.liljas@gmail.com, sa vet jag varfor just DU valde att komma hit.

Vem vet, snart kanske just ditt favoritämne dyker upp på bloggen oftare?******
Men vänta, det är mer! Om du kommenterar här. Ja, jag sa om du kommenterar här, så lovar jag att just ditt favoritämne kommer tas upp på bloggen inom två veckor.******

Kommentera nu.

*två.
** fylld med sarskrivningar.
*** ca 15 pers.
**** ca 1000 pers.
***** inte alls for David. Han borjade knarka.
****** lases upp med energisk TV Shopsrost.