Hemma i Uppsala brukar jag vara bra på att spela apa. Här har jag blivit en. Min lärarinna tyckte nämligen att det väldigt kul att jag uppmärksammade exemplena om manligt genus i tyskboken (se tidigare inlägg), så idag när vi arbetade med bisatser bad hon mig bilda en bisats med der Mann och der Affe. Jag föreslog: "Der Mann weißt, dass der Affe Bozo heißt" (Mannen vet att apan heter Bozo). Allt i sin ordning rent grammatiskt. En tjej i klassen hörde dock inte vad jag gav apan för namn. Utan att blinka gav hon apan namnet som hon förknippade med våra bananätande förfäder – Kalle.
Från och med nu kommer jag inte säga "hej" när jag hälsar på folk, "oh oh ah ah" räcker.
3 kommentarer:
Alf Nilsson, oboist i Kammarorkestern poängterade på ett rep för dirigenten att han inte ville bli kallad för Affe längre då det betyder apa på tyska. Då skrattade dirigenten, vände sig till Alf och sa: "Är det bättre om jag kallar er Herr Nilsson?"
"oh oh ah ah", det låter nästan som en Cilla-uppsjungning...
Der affe ist ein schauspielerin. Det är min tyskläxa till dig LE.
Skicka en kommentar