Musik och känslor.

Så. Nu är denna blogg igång igen. Hoppas att ni läste Myspacebloggen förra veckan. Den blev väldigt bra tycker jag.

Har ni tänkt på en sak? Att vissa låtar är så starkt kopplade till vissa händelser och platser.

Mando Diaos Long Before Rock 'n' Roll får mig direkt att tänka tillbaka till tidiga morgonar med Ann i Linköping senhösten 2006. Vi hade som alltid varit uppe för sent kvällen innan och skulle vakna klockan halv sju för att hon skulle på föreläsning. Det var skitkallt ute. Och inte fanns det något kaffe i köket. Olle och Martina på P3 väckte oss knappt. Men när Mando började spela var det omöjligt att ligga kvar. Musiken var ju bara så jävla bra.

Mon Roes skiva med samma namn. Det är Berlin 2006 så det sjunger om det. Jag såg dem live där, och föll pladask direkt. Jag brukade slå igång första låten Mexico hemma innan jag tog på mina flip-flops och gick till tunnelbanan. När jag kom fram till Dahlem Dorf, vilket var min slutstation hade skivan kommit till Leave Me Alone. Därefter flip-floppade jag de sista 150 metrarna till Kennedyinstitutet förbi kebabståndet och mobiltelefonförsäljarna lyssnades på Do You Notice tills jag träffade på min smällfeta lärarassistent Doris som hade en massa konstiga frågor till mig på tyska. Rädd för tyskor som jag är tryckte jag på stopp.

Fleet Foxes Meadowlarks. Höstens lärarpraktik i Enköping. Jag kliver av bussen vid Gustav Adolfs torg. Möts av den kalla höstluften. Börjar gå mot Westerlundska. Går igenom lektionen i huvudet. Hör min inre lärarröst gå igenom Napoleons uppgång och fall. Händerna gestikulerar. Whiteboardtavlan fylls med information. Jag visar bilder och spelar musik. Läser högt ur soldaters dagböcker. Plötsligt är jag framme vid skolan och borta ur fantasin. Låten är slut och jag tar av mig lurarna.