Modechocken fortsätter

Jag lovade byta riktning på denna blogg, och det löftet tänker jag hålla. I Sverige kunde jag slänga iväg 800:- på en tröja, eller 1200:- på ett par jeans. När jag tänker efter är det ofta de kläderna (läs: Fred Perry-tröjor och Nudie Jeans) som gick sönder i tvätten, men trots det fortsatte jag att köpa sånna kläder med motiveringen "En tröja kostar så mycket" eller "Äh, det är bara den här gången". Här är det dock annorlunda. Basplagg (linnen, kalsonger, någon enstaka tröja) har jag alla köpt på H&M. Helt ok kvalitet, och en trevlig prislapp. Det lite speciella plaggen har jag lyckats hitta sjuk billigt i Second Hand-butiker i en stadsdel som heter Prenzlauer Berg (ungefär som Stockholms Söder, inbillar jag mig). I en butik som heter SGT Pepper har jag bl.a. (läs: enbart) köpt två grymmt snygga rutiga skjortor för €8 styck. Och idag hittade jag supernajs vit pikétröja, en sån där som gamla amerikanska gubbar har på ålderdomshem i filmer. Expediten med Selma Bovier-röst sa att den var original från 60-talet. Kostnad? €10.

Slutligen – dagens 90210-citat:
"I'm not about to attend a prenuptial dinner in a trailer park."
Felice Martin var inte så glad över att hennes dotter börjat dejta en byggarbetare.