Här i Berlin förbereds det för fullt inför sommarens fotbolls-VM. Mina förberedelser har hittills varit 1) Inte få några biljetter via FIFA. 2) Inte få några biljetter från SFF. 3) Inte få några biljetter från FIFA en gång till. Hittills allt i sin ordning alltså.
Självfallet ska jag ställa upp med en drömelva i Aftonbladets coachtävling, en personlig tradition sedan EM 2000. Min taktik i Drömelvan har hittills varit att välja en eller två ganska dyra spelare som ser till att spela skitbra, sju halvbra spelare som alla spelar ok och slutligen en bubblare. Min bubblare i VM 2002 var Kroatiens Milan Rapaic. Ett genidrag, eftersom han som mittfältare gjorde det avgörande målet mot Italien. Inför EM 2004 körde jag på samma strategi: ett par säkra kort, mestadels medelmåttor och en joker. Jokern blev Schweitz stjärnspelare Stéphane Chapuisat, bland vänner kallad Chappi. Chappi var den perfekta jokern: han var målfarlig, han hade rutin och var i mycket god form. Kunde det bli bättre? Knappast.
Succén uteblev. Efter tre matcher hade Chapuisat inte gjort ett enda mål, blivit utbytt i två matcher p.g.a. uselt spel och givit mig 4 poäng. I årets drömelva ska jag inte välja en schweizare hur fint hans smeknamn än må vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar