Sådärja. Nu har det sjungits klart för i år. Kanske tar jag några toner i duschen, men det får räcka. Capricen i år var den roligaste på flera år, tycker jag. Henrik Dorsin bidrog mycket till det. Med sin totala galenhet och sanslöst roliga kroppspråk förhöjde han verkligen årets Caprice. När man pratar med honom bakom scen kan man verkligen inte förstå hur han vara så galen på scen. Bakom scen är han helt normal. Som vem som helst. Av de komiker jag pratat med genom åren har de flesta varit ungefär likadana bakom och på scen. Inte Henrik Dorsin.
Wille Crafoord var också bra. Med hans hjälp skrev vi Capricehistoria med hans provocerande låtar Jag vill också vara lesbisk och Bögdisko. Jag tror att det är många äldre i publiken som inte rikitigt känner igen sig längre på Capricen. Men det tycker jag är bra. OD behöver yngre publik, och med den här typen av föreställninga tror jag att vi lockar dem. Nog om det. Nu börjar en ny vecka, och jag måste börja skriva ett arbete som ska vara inlämnat idag. Blir nog till att sitta uppe sent och skriva.
2 kommentarer:
Och ungefär hur många komiker har du på listan över de som du träffat? En? Eller två varav en är Lars Wickström?
Henrik: David Batra, Lars Wickström och jag själv. 4 totalt alltså.
Skicka en kommentar